Saintpaulia - en del av Gesneriaceae-familjen

Klimatet i gloxiniaväxternas hemland kan jämföras med vårt eget inneklimat med nästan samma temperatur året om. Det som skiljer är vårt svaga vinterljus, som ju kan förstärkas med en växtbelysning. Alla växterna är mycket lättskötta och blomvilliga som krukväxter.

De flesta växer i skogen, antingen på marken eller som epifyter i träden. Många av växterna är vana vid torrperioder, vilket är en fördel när vi odlar dem i kruka.

Hos de flesta rena arter är blomman asymmetrisk med de två övre, lite mindre kronblad och tre nedre, lite större. Kronbladen förenas till en tratt eller strut, som hos många arter är lång. Flera av gloxiniaväxterna har ludna blad, gloxinian kanske de mjukaste – som sammet.

De här växterna är alla mycket lämpliga som krukväxter hos oss och har därför blivit mycket omtyckta.

De populäraste sorterna hos oss

Saintpaulia

Den vanligaste är saintpaulia, som odlats hos oss i lite mer än ett sekel. En tysk vid namn Walter von Saint Paul-Hilaire fann den år 1891 på Usambarabergen nära Tanzania. Att växten har varit populär visar väl att den under årens lopp vunnit de flesta omröstningstävlingar – den har ständigt legat överst på s k tio-i topp-listor.

Gloxinia

Gloxinia med sina stora, trumpetformade blomklockor i starka färger har åkt lite berg-och-dal-bana i popularitet, men sedan nya sorter med lite mindre blad har kommit i handeln, ökar intresset. Den vilda arten växer i Sydamerika, har blommor i skiftande blått och vitt och är smala, hopnupna. De vi odlar idag kommer ursprungligen från en mutation, som hittades i en odling i mitten av 1800-talet och de blommorna är runda, inte sneda.

Kornettblomma

Kornettblommans gamla sorter med långa, grova blad, som tog upp hela fönstret, och ett fåtal blommor har nu ersatts av nättare sorter och med många blommor i läckra färger, även flerfärgade. Den första vilda arten blev funnen redan 1818 längst ner i Sydafrika, utanför Kapstaden. Där är vintertemperaturen låg och önskan om en sval vinterplats har följt växten.

Fler spännande familjemedlemmar

Ampelfackla

Ampelfackla växer i skogar, där torrperioder råder. I trädens grenklykor och barksprickor, där nerfallna löv och kvistar förmultnat och dit inte mycket ljus når, där håller de sig fast med rötterna, växer och blommar. Blommorna är röda, eldfärgade, rörformiga och kommer upp ur vackra hölster. De tjocka, nästan läderartade bladen lagrar vatten och näring.

Eldranka

Eldranka växer vild i Mellanamerika, i Panama och Costa Rica, och de växer i Amazonas ständigt fuktiga regnskogar. Bladen är små, tunna och parvisa och blommorna har precis formen och färgen av en brinnande fackla med röret som handtag och brämet som eld.

Tjockbladig myrranka

Tjockbladig myrranka har fått sitt namn av att den lever i symbios med trädmyror i regnskogen. Myrorna försvarar växten, som ger myrorna mat, nektar. De vita eller rosa, sneda, rörformiga blommorna översållar växten, som blommar nästan oavbrutet. Även som krukväxt hos oss!

Till samma familj hör många andra vackra och lättskötta växter som t ex femöring, pussmun, kopparblad, buckelblad, skogsgloxinia, narrhuva och smithianta.